23-29 juni

På måndagen var det jobb som vanligt! På lunchen hade jag utvecklingssamtal med en kollega som var hemma från USA där hon jobbar nu (fast på distans). Det var trevligt! Vi gick till Bullen och åt stekt fläsk med löksås. Gott!

På eftermiddagen hade vi afterwork på kontoret! Även de kollegor som hade semester kom vilket var jättekul! Vi drack bubbel och åt jordgubbar.

Jordgubbar och bubbel

Och chips såklart!

Vi åt pizza också och det var mumsigt! Musik var det också då Elin spelade gitarr och Torgny piano. Så kul att de spelade tillsammans! Sjöng gjorde de flesta av oss också, hehe. Himla mysigt!

Här spelas det minsann

Efteråt tog jag bussen hem. Det tog sin lilla tid jämfört med att köra eller cykla 😊

På tisdagen var jag först på kontoret. De som varit kvar längst på AW:n hade gått hem först vid 01-tiden (mestadels semesterfirarna). De hade plockat undan ganska bra! Men diskbänken var full av vinglas, det var lite chips och snus på golvet i pianobaren, hehe. Så jag städade undan, dammsög och ställde bort flaskor och burkar. Sen var det fint igen. Spike var med mig denna dag och på lunchen gick vi en runda till Davidhalls torg. 

Där var en söt igelkott

När jag kom hem efter jobbet och skulle parkera, var det hur många polisbilar som helst och gatan vid garaget var avstängd pga misstänkt bomb (som nog var en fyrverkeripjäs om jag förstått det hela rätt i efterhand). 

Poliser på gatan

Dagen efter satt det kameror uppe i kvarteret. Och de kommer nog att sitta kvar. Känns ändå bra.

Vi har en jättegullig liten fågelunge som vi ser från vardagsrumsfönstret. Där är ett litet tak mellan husen, där ungen bor och hans mamma och pappa är där också och matar den genom att kräkas upp fisk, nypon och annat till den. 

En kamouflerad söt liten måsunge och dess mor

Jag tog kvällis med Spike

Vår stilige hund!

På onsdagen skulle bilen servas och jag lämnade in den, sen tog jag bussen till kontoret. De skulle höra av sig när bilen var klar men ingen hörde av sig, så jag ringde verkstaden och de sa att de skulle stänga strax, så jag fick ta en taxi och hämta den. Men när jag satt i taxin ringde de och sa att bilen var klar och kunde hämtas så tydligen stämde det inte som verkstadskillen sa att de stängde kl 17 utan man kunde hämta den till 18. Jaja. Så dumt, för jag hade köpt en dygnsbiljett på bussen, så hade lika gärna kunnat ta den... 

Dagen efter tog Spike och jag en tur på Ribersborg medan Joakim var hos tandläkaren. 

Här gick vi

Fint att gå där

Gulliga små ungar

Återförenades med mamman

Spike fick springa lite på hundfältet, men bara jättekort för där var så många hundar. 

Sprang några varv

Efter den springturen kunde Spike knappt gå på sitt ena ben och hoppade på tre ben tillbaka till bilen. Stackaren! Och suck kände jag. Undersökte benet men såg inget. Kanske han sträckt någon muskel?

Men när vi kom hem så kollade vi ordentligt på hans tass, för han har slickat på vänster tass i flera veckor. Då såg Joakim ett sår och det blödde och vätskade sig. Vi har tittat så många gånger förut utan att upptäcka något. Så det var ju ändå bra att vi äntligen såg någonting. Vi ringde veterinären och fick tid dagen efter. 

Han fick halta sig igenom en liten kvällsrunda. 

Han gillar att stå vid kanten och titta på vattnet

Sötisen!

Både himlen och vattnet var grått

Spike och jag åkte till Djurkirurgen i Limhamn, tycker att de är bra. Man får tid snabbt och de tar inte ut några onödiga extraavgifter. Det var en gullig engelsktalande veterinär som tittade och sa att det var infekterat. Jag kunde inte hålla honom (plus att han tittade så ledset på mig) när de skulle tvätta såret. Så veterinären tog med honom till ett annat rum och en tjej assisterade och de tvättade rent såret så gott det gick och han fick antibiotika. Den som assisterade kom ut och sa till mig att det var jäklar vad stark han är! Hon kunde knappt hålla honom 😁. Ja det är svårt att förstå att den lille lättviktaren kan vara så sjukt envis och stark när han lägger den sidan till. Hehe. Han vägde nu 18,1 kg, så ett kilo mer än förra gången. Det tänker jag är positivt! Med tanke på levern och dess dåliga värden. Att han gått upp lite. Kan ju bero på att han är kastrerad också dock...

Spike var tvungen att ha tratt för han får inte slicka på såret. Vi fick antibiotika och antiinflammatoriska tabletter utskrivna. Stackars Spike haltade omkring och ville slicka på såret, men han fann sig i att ha tratt denna gång. Det fixade han inte förra gången. Det var som att han bara gav upp och fann sig. Lille gubben. 

Som det blommar på balkongen, älskar det!

Jag jobbade hemifrån på fredagen, dock inte fulldag. Spike hade sin tratt. 

Stackars liten

Vi unnade oss fika från St Jakobs

Jättegod morotskaka

På lördagen bjöd vi hit mina föräldrar på Raclette. Jag hämtade dem och när vi kom hem rusade Spike glatt fram till mamma, men han hade ju sin tratt och råkade köra tratten rakt på hennes ben så det blev ett sår... Den där tratten alltså! Inte lätt för honom att hantera. Vi tog av den en stund 😊

Vi drack bubbel och jordgubbsdricka samt dukade fram lite förtugg, smördegsrullar med vitost, tapenade och oliver. Och vi tittade på bilder från Elliotts och min resa till Grekland. 

Sen åt vi Raclette med goda tillbehör. Älskar denna ost! Den blir så seg och trådar sig och passar så bra till potatisen. Jag tog tydligen nästan inga bilder, som vanligt när man skulle ha velat ha bilder. Men det var gott och trevligt! 

Till efterrätt hade vi gjort en brylépudding, också god!

Vi spelade Olsson till 200 poäng och tog sen en paus för att äta goda ostar. Förstår inte hur jag kunde äta så mycket! Var ju jättemätt redan efter förtugget. Hehe. När jag köpte ostarna tänkte jag inte på att det var ost till huvudrätt också, det kom jag på först när jag hade betalt, hehe. Men ost kan man ju inte få för mycket av! Undrar just hur mycket ost vi åt sammanlagt denna dag 😁

På söndagen tog vi det bara lugnt. Det blev att vi gjorde potatissallad på potatisresterna från gårdagen. Och vi tittade klart på Adolescense och sen började vi på ny koreansk serie "when life gives you tangerandes" som jag grät som sjutton i, för den var så sorglig. Men fin!