28 aug - 3 sept bajsfest

Veckan började bra med skönt väder och härlig morgonrunda med Spike innan jag åkte till kontoret.

Här kommer han gående

Mogna slånbär

Gillar grästuvor

Samlar förmodligen på sig fästingar

Är stilig

Blommar för fullt på balkongen

Jag träffade mamma på lunchen på tisdagen och vi fikade på Katarinas. Lika mysigt och gott som alltid!  Mamma hade med en bukett astrar till mig och vi gav henne också en bukett, hehe. Tiden flög iväg som vanligt, som alltid när man har trevligt!

Jättefina astrar

På onsdagen skulle jag lämna in Spike på Evidensia tvärsöver gatan. Vi brukar gå till Tygelsjö, men Evidensia hade ett billigare tandpaket så därför valde vi att gå dit. Dessutom så när vi åker till Tygelsjö får Spike panik redan utanför byggnaden. Han flämtar, vägrar gå in, stretar emot och darrar. 

Nu gick vi vanliga morgonrundan och avslutade utanför Evidensia. De hade inte öppnat än. Men Spike ville verkligen in där! Vi har varit där förut för att handla och då har Spike varit med, så han uppfattar det inte som läskigt att gå dit. 

Han ville verkligen in!

men de hade inte öppet än 😊

När de öppnade Sprang Spike in. Så himla skönt! Veterinären undersökte honom. Joakim kände dagen innan att han var varm om örat + hade mycket gojs så vi bad veterinären att kolla det också. 

Jag åkte till kontoret och jobbade. Veterinären ringde vid 14-tiden och sa att de tagit bort all tandsten och att hans tänder såg jättefina ut, han hade inga underliggande problem. Så det var himla skönt! Dock har han öroninflammation i vänster öra, så vi fick medicin för det utskrivet. Och de hade klippt hans klor och tyckte att vi hade klippt dem bra innan, så det var också skönt att höra! 

De sa att han sov fortfarande men att jag kunde hämta honom vid fyratiden. De sa att han hade varit lite orolig på förmiddagen när han fick sitta och vänta länge i en bur, så han hade fått lite extra lugnande medel.

När jag skulle hämta Spike var han i receptionen. Han blev sååå glad när jag kom. Hoppade och studsade. Märktes inte att han varit sövd inte. Han hade varit stressad i buren, så de hade tagit ut honom till receptionen så att han skulle få sällskap. Vi skulle dock stanna för att prata med veterinären. 

Men Spike flämtade och dreglade så jag sa att jag trodde han behövde gå ut. De sa att de varit ute med honom precis, men att han inte gjort något. Jag gick ut ändå och han var supernödig, stackarn! Uträttade sina behov direkt. Sen ville han in till Evidensia igen! Wow. Jag trodde kanske inte att han skulle vilja det efter vad han varit utsatt för. Men så skönt att han ville det! Vi pratade med veterinären. Allt var frid och fröjd...

Men, natten till torsdagen blev han dålig i magen. Han satt och flämtade i sängen (han säger ju inte till). Det tog en stund innan vi fattade att oj, han måste nog ut! Vi rusade upp och skyndade ut. Men vi hann inte ens ut genom porten innan han var tvungen att sätta sig, stackaren!  Han var sååå dålig i magen! Fick bli en lång runda med många "sittningar". Så synd om honom! Sen fick vi skura i trappen och på trottoaren utanför porten. Suck. Och så duscha Spike och ja ni förstår nog... det blev inte mycket sömn den natten... verkligen inte. 

Så jag jobbade hemifrån på dagen. Spike var dålig ett par gånger, vi fick duscha honom osv. På kvällen gick vi ut med honom jättesent så att han skulle kunna klara sig en stund under natten. Gick o la mig i Elliotts rum (pga snarkande) och hade inte hunnit somna när Spike kom in och hoppade upp i sängen. Det luktade lite skumt... Kul va? NÄÄÄÄ för när jag gick upp för att kolla hade han bajsat på mattan i hallen och det var bajsdroppar överallt! På golvet i hallen, vardagsrummet, i soffan och i sängen. OMG. Vi fick ta av alla sofföverdrag, byta lakan, torka upp varenda bajsdroppe innan vi kunde skura rent golven. Spike fick gå ut, vi fick duscha honom. Och vi la oss inte förrän vid 05 på morgonen bara för att få undan det värsta.

Hela fredagen var jättejobbig, jag jobbade inte. Vi pratade med veterinären för det var mycket blod i Spikes bajs. Men det var tydligen ingen fara. De trodde att han reagerat på det smärtstillande/lugnande han fått före narkosen och på själva narkosen. Vissa gör tydligen det. De rekommenderade skonkost och diarréstoppande. Plus att hans öra ska tvättas varje dag och ha örondroppar. Så vi kokte ris, fisk och välling till honom.

Vi tvättade soffklädsel, lakan, överkast, matta (slängde dock den värst nedbajsade), gick ut med Spike, duschade Spike. Det gick i ett!!! Elliott hade ingen säng att sova i för vi behövde tvätta hans duntäcke, bäddmadrass osv. Tar ju lite tid att hinna torka det. Så Elliott fick stanna hos Michael en natt till.

På lördagen vaknade jag med dunderhuvudvärk och var sååååå slut! Vi hade ju inte sovit på två nätter (och jag sov dåligt redan nätterna innan). Det var en riktig skitdag. Jag ville bara böla och tyckte allt var deppigt. Vi hade kvar massor att tvätta. Spike var fortfarande dålig och fick duscha. Dagen sög och huvudvärken ville inte släppa trots tabletter. Och stackars Spike som måste ha så ont, både i magen, tänderna och örat! Tyckte så himla synd om honom! Och om oss!!! Tror inte man förstår hur det är när sånt här händer... 

Elliott skulle kommit hit men hade blivit förkyld. Så han fick stanna hos Michael en natt till. Vi ville inte ha en förkylning ovanpå allt det här också. Men jag körde och handlade kvällsmat till honom för de hade inget hemma och Michael var också förkyld. 

Jaja, natten till söndagen lyckades vi i alla fall sova och Spike behövde inte gå ut förrän 05 på morgonen. Så det var ju bra! Lite bättre verkade hans mage vara. Och jag hade inte huvudvärk när jag vaknade så det var också bra.  Dessutom var Spike glad på rundan. Rullade i gräset och busade. 

Gullevovve

Busig

Så hoppas att han är på bättringsvägen nu! 

Elliott kom hem till oss på söndagen, förkyld och hängig stackaren.