Redan torsdag

I tisdags åkte Michael till Finland och kom hem först igår kväll. Jag hämtade Elliott på dagis i tisdags. Han ville inte gå därifrån, han hade så roligt. Vi kom iväg till slut och skulle kolla på ett hus. Det var inget hus för oss. Elliott tyckte däremot att det var skoj med husvisning och ville hoppa i sängen och busa runt, hehe.

På hemvägen hämtade vi upp Oscar som varit ute på promenad med Ernst. Hemma igen skulle jag laga mat från Linas matkasse. Det var rödspettafiléer och när jag öppnade paketet så luktade de verkligen inte gott... så det blev inget med den middagen. Hade köpt lite tortellinis med ricotta och basilika. Kokte dem, de var jätteäckliga... Elliott gillade dem inte heller. Suck. Plus att lillskrutten var förkyld och säkert hungrig och inte så glad. Han hällde ut alla majsbågar på golvet och när jag stängde grinden för att hålla Oscar utanför köket så blev Elliott ledsen över att inte kunna gå in i vardagsrummet där Oscar stod, plus att han inte ville att jag skulle plocka upp majsbågarna. Puh...

Men efter middag och skypeande med Michael och ett sönderslaget glas blev han nöjd och glad igen. Nattningen gick superbra och han sov hela natten. Det gjorde inte jag av olika anledningar. Hade spänningshuvudvärk och orkade inte ta någon tablett, plus att jag sov utan öronproppar och att Oscar ville ligga än här och än där.

Nåväl, idag är det redan torsdag! Tiden flyger iväg. På lunchen gick jag och köpte ett par skor till Elliott. Och på lördag är det kalas hos Josephine. Jag letade present på lunchen och hittade det jag var ute efter, kunde inte låta bli att köpa några fina pussel till Elliott på samma gång :-D

Oscar är dålig i magen idag. Stackars vovven. Undrar varför?

Jag har fått alldeles för lite gjort här på jobbet! Som vanligt, hehe. Nu börjar årsbokslutet och det brukar ju vara något tidskrävande om man så säger :-)

Igår efter dagis var Elliott och jag på Entré. Elliott tyckte det var sååå roligt att springa runt där. Sprang och skrattade hela tiden. Inne på H&M sprang han iväg och jag såg inte var han tog vägen. Jag letade och ropade men det hördes ingenting. Fick lite panik och rusade runt och kollade rulltrapporna och överallt. Till slut hittade jag honom. Han stod i alldeles stilla och tyst i ett hörn. Puh!!! Busungen! Efter det fick han inte springa alls, jag parkerade honom i min famn :-)

Sen hämtade vi Michael vid Svågertorp. Det är sååå skönt att han har kommit hem igen. I morse lyxade vi till det lite med en frukost på Espresso. Det var nice.