Förra gången hann vi bara titta typ 5 minuter och då såg man inte helt hur det var. Annat än att känslan var bra och trädgården underbar. Tyckte jag i alla fall! Hehe. Meeen det man såg denna gång var hur mycket det ändå var att göra där, många fönster som behövde fixas eller bytas och massa annat.
Plus att man inte heller längre får låna till renovering av huset utan bara till köpeskillingen och då blir det ju väldigt svårt att köpa ett hus som har rätt stora renoveringsbehov, badrum, tak, och fasaden var målad med plastfärg och inte silikatfärg. Och då kan den inte andas och kommer att släppa. Så det var för många bitar. Det kändes också väldigt instängt och lite mörkt på bottenvåningen. Så nä, det huset blir det inte.
| Ett fint litet gathus var det |
| Och en fin trädgård |
Men det var kul att titta på det igen och känna att det ändå inte var något för oss, även om man hade hoppats på det. Jag tycker det är så läskigt att det ska gå så himla snabbt när man hittat något intressant hus, det är budgivning direkt, det är ingen betänketid och man ska hinna kolla en himla massa innan, hitta besiktningsman osv. Det blir ju så stressat.
Efter hustitten åkte vi till Espressohouse i Limhamn och tog en fika tillsammans, jag drack te och åt en bulle. Jättegott! Min första "riktiga" utefika sedan jag blev dålig. Mysigt! Vi handlade snabbt på Malmborgs och sen lämnade vi av dem hemma hos dem. Spike hade varit själv i över 3 timmar och det klarade han jättebra! Så duktig han har blivit! Så skönt att vi kan lämna honom hemma själv ibland. Så han slipper sitta i bilen som han hatar så mycket att åka i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar