söndag, december 18, 2016

Sjukhussemestern

Vilken resa! Vi som äntligen skulle iväg på en avkopplande semester, vila och vara tillsammans i lugn och ro. Få se nya miljöer och återhämta oss efter stress och jobbigheter. Vi som hade sett så mycket fram emot denna resa!

Så blev det två dagar som var väldigt fina. Men de sista sex dagarna av semestern var rena mardrömmen på många sätt.
Joakim blev jätte-jättesjuk och fick hög feber som bara steg. Han feberkrampade och läkare fick komma till hotellet. Han hade akut bronkit, bihåleinflammation och inflammerad strupe. Både bakteriellt och virus. En av dagarna var han så dåligt syressatt att vi var tvungna att åka ambulans med blåljus till sjukhuset. Jag har aldrig åkt ambulans förut. Mitt i det hemska kunde vi inte låta bli att skratta åt det absurda i hela situationen. Vi fick så mycket mediciner att det såg helt tokigt ut...

Eftersom det även var virus så gick inte febern ner. Och det var andra komplikationer som gjorde att vi inte gjorde mycket annat än åkte fram och tillbaka mellan sjukhus, läkare, apotek och hotellet. Jag var så orolig och alldeles ensam. Jag kunde bara stå bredvid och ta hand om honom så gott jag kunde. Jag som är livrädd för sådant. Jag som verkligen är skitdålig på det, men det gick. Jag fixade det…

Och att Joakim fixade det alltså!?! Men man har ju inget val. Känns inte som att jag hade överlevt en sådan grej...  Men han var så jäkla duktig. Han gnällde inte, han försökte att inte oroa mig och jag är sjukt imponerad av hur han klarade av allting. Jäklar alltså. Och imponerad av att jag klarade av det också. Vilken pärs.

Spies och SOS international var till enorm hjälp, gud så bra det fungerade. De var min stora trygghet. Vet inte hur många samtal jag hade med dem. Och det var en sjukt bra och snäll sköterska på en läkarklinik i Las Palmas. Hon var också ett enormt stöd. 
Vandrar omkring för att hitta ett apotek...
Jag glömde ju mitt kort i apparaten när jag tog ut pengar. Som tur var hade jag ett annat kort med, men det kunde jag inte ta ut kontanter med. Bara betala med. Sista dagen när vi var tvungna att åka till sjukhuset för att få en medicin så att Joakim skulle vara tillåten att åka med flyget hem hade vi inte pengar till taxin. Som tur var hade jag lite svenska kontanter som vi lyckades växla in så vi kunde ta oss både dit och hem. Något läskigt att vara utan kontanter. De flesta taxi tog inte kort. 

Jaja, det gick ju bra. Men inte var det någon viloresa precis. Snarare en riktigt stor traumaresa! Inte fick vi se något av Kanarieöarna heller. Och inte mycket av solen :-(. 
Själv fick jag feber dagen innan vi skulle åka hem men det berättade jag inte för någon mer än läkarkliniken o Joakim. Man får inte flyga om man har feber... Kanske fult av mig men jag ville verkligen bara hem. Den superfina tjejen på läkarkliniken fick in mig till läkaren meddetsamma. Jag hade också luftrörskatarr (vilket ju inte är så farligt) men de ville att jag skulle ta penicillin för att det inte skulle gå för mig som för Joakim. Så det gör jag. Och som tur är har mitt inte blivit som Joakims. Det var jag väldigt rädd för att det skulle bli. Jag har aldrig sett någon så sjuk förut... 

Jag tycker faktiskt att vi var värda en lugn och skön semester… Nu har vi båda istället ännu mer sömnbrist och är helt utmattade och slut. Men tack och lov så har vi lyckats stötta varandra och ha det fint de stunder som gick. Plockat in blommor på rummet för att liva upp det lite. Och nu vet vi att vi klarar av såna här kriser också… Det känns ju fint.
Och att jag fixar mer än jag tror….
Några blommor jag plockade
 Nåväl, vi kom hem med det flyg vi skulle, det var lite tveksamt om läkaren skulle tillåta Joakim att åka med planet eller inte. Men det fick han. Det var en tuff flygresa. Men såååååååååå skönt att vara hemma!
Joakims mamma hade gjort snittar till oss som hon ställt i kylen. Hon hade även gjort till Elliott och Michael. Så kärt av henne. Det fanns också frukter och choklad, kryddväxter, julblomma o julduk och andra småsaker därhemma till oss :-).
Frukt o gott

Snittar i väldigt dåligt ljus... men många och jättegoda!
Vi har blivit så väl omhändertagna av alla sen vi kom hem. Mina föräldrar har kommit med tapastallrik och Joakims mamma med middag till oss. Det har trots att vi är slut och matta känts som semester att vara hemma. Det var så kul och skönt att träffa Elliott igen. Vilken tur att inte han var med på resan! Det hade ju varit katastrof alltså. Så tacksam för det.
Och även om vi mår kasst fortfarande och är väldigt slitna så är det så himla skönt att vara hemma och på bättringsväg.
Något sånt här vill jag aldrig vara med om igen, tack.

Roligt klippta buskar mellan lägenheterna
Vår lägenhet

1 kommentar:

Petra sa...

Men åh! Stackars er! Vilken mardröm! Sånt där är jag livrädd för också, att bli riktigt sjuk utomlands! Så skönt att ni blev väl omhändertagna i alla fall och måste vara väldigt skönt att vara hemma!?