Helt plötsligt uppe i sovrummet började Elliott kräkas! Jag som har världens kräkfobi funderade en sekund på att bara lämna honom där i pölen och sina nerkräkta kläder... Men så såg jag hur ledsen han såg ut att bli och då samlade jag ihop mig och tog honom i armarna och fick av honom kläderna... bums in till vasken och tvätta av honom, sen in i sovrummet och torka upp! Blääää jag hatar lukten jag hatar det hatar det. :-(
Så jag ringde Michael och bad honom komma hem ifall det skulle hända fler gånger. Det var inte lite. Han har aldrig kräkts så mycket förut. Hoppas inte han smittar.
Det går ju inte att undvika honom, han är för söt! Där fick jag för att jag sa till Becka att han aldrig kräks... Vårt hem är inte gjort för sånt... med springor mellan brädorna i golvet. Och han har alldeles för få t-shirts. Har fått byta ett par ggr nu. Jag vill ha plastgolv... eller trägolv utan springor mellan! Tog ner honom i badrummet och badade honom också...
Nåväl, han är pigg och glad igen. Får se vad som händer när han äter nästa gång, stackaren. Det blir bara välling resten av dagen. Och jag kommer att vara rädd för att bli sjuk i flera dagar nu...
6 kommentarer:
Så du övervägde verkligen att lämna honom i sitt kräk? Din egna lilla bebis?!?! Du vet att detta bara är första gången... ;-)
Pussa på honom från mig!
Näää det gjorde jag inte, det var bara en tanke som flög genom huvudet mitt i paniken. Jag tycker att jag lyckades hantera det väldigt bra... hehe. Han är ju min bebis så det fanns ju inget annat att göra än att ta hand om honom och pussa på honom! Vill ju inte att han ska tycka det är så läskigt som jag, så paniken fick ge vika för att Elliott skulle fortsätta vara glad :-D
Och det var han, efteråt sprang han omkring precis som vanligt...
Här är en som precis exakt förstår paniken! Fast jag har nog lite haft illusionen att det inte är så farligt när det gäller ens eget barn... Önsketänkande kanske :)
Oooh vad skönt med någon som förstår! Det är nog inte samma sak med ens eget barn... man måste ju fixa det! Jag har alltid undrar hur jag skulle klara av det... Tycker det gick ganska bra ändå. Min kompis tror att om han kräks mer så kommer jag att komma över det... Men usch! Och jag är verkligen jätterädd för alla magsjukor som kommer med dagis tex. Ser verkligen inte fram emot det.
Tur nog så är ju allt annat så fantastiskt med barn. :-D
Hihi, vad roligt. Jag med min kräkbebis torkar kräk varje dag, glatt leende så att lilla loppan inte ska utvckla någon kräkfobi..
/Becka
Wow - du är så cool!!! Jag önskar jag var mer som du... och inte så rädd och tramsig...
Skicka en kommentar