Igår var jag på julbord med jobbet. Det var jättekul. Väldigt god mat och mycket mat! Där fanns allt, tom grisfötter. Jag är nog ganska ensam om att tycka grisfötter är en höjdare... hehe. Elliott var med oss och han var sååå duktig! Det gick jättebra att ha honom med! Och det var roligt att träffa alla såklart. Även vi mammalediga var där :-)
Innan på dagen passade mamma Elliott medan jag var hos veterinären med Liam. Liam har problem med sin nacke så han ska röntgas nästa vecka. Får se vad det kan vara, om det nu syns något. Liam fick ha munkorg såklart, en jättebra i tyg. Veterinären sa att en så orolig och nervös hund som Liam inte bör omplaceras, då gör man det för sin egen skull och inte för hundens... En omplacering är bäst för trygga och lugna hundar. För nervösa hundar blir det bara jättejobbigt och det mår de inte bra av. Som så många andra också sagt. Tills vi tagit beslut ska han få ångestdämpande medicin och smärtstillande (ifall han går omkring och har ont). Inte är det lätt...
Elliott vaknade tidigt idag, han var jättehungrig. Av någon anledning ville han inte äta innan han somnade igår kväll. Det gjorde inte mig nåt att han vaknade tidigt. Jag drömde ändå bara jobbiga drömmar...
7 kommentarer:
Usch vilket jättesvårt beslut! För jag antar att det inte blir lättare när Elliott blir äldre...
Går det verkligen att säga att en nervös hund alltid blir mer stressad av omplacering? Tycker att det borde bero på var han hamnar och att situationen hemma med ny familjemedlem, att bli utestängd och påpassad (så som det måste bli när det inte går att lita på honom) också kan vara stressande.
Usch jobbigt beslut. Jag tycker i alla fall att Liam har haft de allra bästa förutsättningarna hos er med 2 engagerade människor, aldrig varit ensam hemma särskilt mycket och haft en äldre stabil hund som förebild. Och trots allt detta så är han nervös, vem och vilket hem skulle bli bättre? Känner med er!
Ja det är verkligen så jobbigt!!! Vet inte hur man ska tänka. Vi tycker ju att vi har gjort allt vi kan och det fungerar inte för Liam ändå...
Men kanske kan någon göra ännu mer? Det är väl det som är enda anledningen till att ens fundera på omplacering. Tänk om man ändå inte gjort precis allt... fast sen å andra sidan vet man ju aldrig om Liam får det bra vid en omplacering och vi vill ju inte att han ska må sämre! Och det blir en ständig oro för hur det är med honom, har han det bra... Så förmodligen är det bäst för Liam att komma till ro. Men hemskt för oss! Elliott är ju inte orsaken till att vi har problem med Liam. Han har varit problematisk läääänge, men med en liten bebis ställs allt på sin spets. Kan inte ta några risker då. Är det bara vi så man kanske hantera att han råkar bita någon eller flippa, men med bebisen är det ju katastrof om det händer. Plus att Liam bara verkar må bra inne i soffan, så fort man kommer ut är han som en spänd fjäder och oerhört stressad. Det är ju inget liv för en hund...
Usch och fy för alla jobbiga beslut! Stora styrkekramar från oss!
Anna & Justus
*Tänker på er!*
Tack allihop :-)
Hehe,jag tror jag vet några vovvar som skulle kunna tänka sig en grisfot eller två :)
Skicka en kommentar