Skulle hämta en madrass på vinden och klättrade upp för stegen, kastade ner den jättstora madrassen. Otymplig var den. När jag står där uppe så börjar jag tänka: tänk om stegen trillar ner och jag är fast. Så ligger Elliott i soffan och sover där nere. Och så sitter jag på vinden utan telefon eller möjlighet att ta hand om honom. Fy så hemskt! Så vaknar han och börjar skrika och jag får panik och hoppar ner och slår halvt ihjäl mig. Hjälp!
Men som tur var hände inte något sånt. Stegen trillade dock av sina fästen och sjönk mot golvet, men jag hann fånga den och sätta på den igen. Lite panik fick jag när jag såg hur nära det var att jag inte haft någon stege att klättra ner på... Madrassen hade däremot trillat på stegen så att jag inte kunde fälla ut den. Fick klättra ner på helt rak brant stege. Om jag ska hitta på såna äventyr fler gånger ska jag nog ha telefonen med mig så jag kan ringa någon om det skulle behövas ;-)
Igår fick jag också lite panik när jag skulle lägga pengar på bilen. Det var bara en liten bit till automaten men tänk om jag blivit påkörd och Elliott var kvar i bilen och ingen visste om det! Fyyy... ruskiga tankar. Får nog ta med honom precis överallt varje sekund för säkerhets skull...
4 kommentarer:
Du får nog sluta att tänka så mycket... :-)
Ja, det kanske är bäst! ;-)
Du, jag hade massor av konstiga tvångstankar med Melvin. Jag vågade knappt gå ut på vår inglasade balkong för jag trodde att jag skulle snubbla till och tappa ner honom åtta våningar! Och kommer du ihåg när jag (eller vår konstiga bilnyckel) låste in Melvin i bilen.Snacka om panik!
Hur gör man för att få så hriga barn. Nu har jag fått 2 Skalle-Per!
Haha du låter som en typisk mamma tycker jag eller så är vi fler med "tvångstankar" och jag har inte ens barn bara hundbäbisar.
Skicka en kommentar