Nu är jag här!

Efter en obarmhärtigt jobbig fredag på KK (se nedan) ringde jag tillbaka till KK och krävde en bättre lösning för Katarina som självklart inte kunde sova med värkar som skulle kunna fälla en oxe. Alltså fick vi komma tillbaka in (vid 23-tiden). Ett nytt skift hade gått på, och nu började det hända saker. Värkarna hade fått en ny karaktär och Katarina hade öppnat sig 4 cm. Barnmorskan (supertrevliga Sofia) ordnade fram både akupunktur och lustgas vilket gjorde tillvaron 100% bättre för Katarina. Därefter rullade det på med allt kraftigare värkar. Vid 5-tiden på lördagmorgonen var de så kraftiga att en epiduralbedövning sattes in. Därefter kopplades ett värkstimulerande dropp på (eftersom epiduralen hämmar värkarna). Med smärtan nu nästan helt borta fick Katarina och jag sova i nästan 2 timmar (för första gången på 2 dygn). Sen var det dags för en ny undersökning. Katarina var nu helt plötsligt fullt öppen och krystvärkarna kom igång. Därefter hann vi knappt med förrän Elliott ploppade ut kl 8.05, 50 cm lång, 3105 gram tung och hur söt som helst. Efter några inledande tjut av protest satte han igång att pladdra och jollra konstant i 20 minuter. 9 månaders eremitliv hade tagit ut sin rätt...

Varför skriver då inte Katarina det här själv? Svaret är hon fick stanna kvar på BB och jag fick åka hem. Vi hade fått ett rum på patienthotellet och skulle precis bege oss dit när vi besked om att man hade funnit streptokocker i ett prov från Katarina. Det är inte något ovanligt, med praxis är sådana att då blir det 3 dagars obeservation på BB, och där finns ingen övernattningsplats för partnern. All mår i alla fall hur bra som helst, om än Katarina börjar märka av sin mörbultade kropp i takt med att endorfinerna klingar av. Med lite teknisk tur (= dator + mobiltelefon som funkar ihop) återupptar Katarina rapporterna på den här sidan imorgon.

/Michael