Nu har jag...

... precis läst ut boken I en klass för sig. Fantastisk bok!!! Men jättesorglig och jobbig att läsa på samma gång. Jag är helt fascinerad över att hon lyckats beskriva huvudpersonens tankar och allt så som hon gjort. Jag har nog aldrig läst en bok av någon som varit så pass lik mig i sina tankegångar och samtidigt så olik. De där självförintande tankarna (gentemot andra) samtidigt som man har den där känslan av att ändå vara speciell, ja det är helt omöjligt att förklara men för första gången så har jag läst en bok som lyckas förmedla det där. Lik mig så som jag en gång var. Och det där att man hela tiden hoppas att det ska sluta som i sagan, att något ska hända och förändra. Samtidigt som insikten senare kommer - att det kanske berodde mer på ens eget sätt att vara att det blev som det blev. Att man kanske snarare satte hinder för sig själv med sina oskrivna regler som i verkligheten både fanns och inte fanns. Kanske man inte var så annorlunda som man kände sig egentligen... Jag är lite tagen faktiskt. Och fascinerad...