tisdag, mars 11, 2014

Jaja...

Inatt sov jag inte många timmar. Elliott kom in till mig vid 01 och låg tätt intill och snurrade runt och kom inte riktigt till ro. Sen drömde jag en mardröm om att han vaknade och mådde illa och jag letade efter en spann och hittade en för liten och han kräktes och det rann över och jag sprang och letade efter en ny spann osv och tänkte hela tiden i drömmen att jag ska klara av det... (ni förstår att jag är lite störd...). Jag vaknade på riktigt och då vaknade även Elliott och klockan var 04 och han sa att han mådde risigt och var jätteledsen men han hade inte jättehög feber, bara lite. Han sa att ha mådde illa och jag hade min hemska dröm i bakhuvudet... så jag ringde faktiskt till Michael mitt i natten och han var snäll och kom över och så fick Elliott ipren och de la sig i min säng för att sova. Själv gick jag och la mig i Elliotts rum.

Det är det där att vara ensam när det händer något som jag inte tycker om. Är man två kan man diskutera hur man ska göra (som att ge ipren eller inte osv). Det är nackdelen med att vara själv, att när det är jobbiga grejor inte ha någon att dela dem med. Nu är det ju sån tur att vi bor så nära som vi gör och att jag faktiskt kan ringa mitt i natten. Och Michael får jättegärna ringa mig också oavsett tid om det skulle vara något speciellt. Han har förmodligen inte samma oro som jag, så han kanske inte gör det. Men han får gärna :-).

På morgonen var jag så trött så det var inte sant. Jag stannade hemma med Elliott och han har varit väldigt låg och lite småledsen idag. Han har blåsor i munnen som visst gör väldigt ont, synd är det om honom. Febern är inte så hög, knappt 38 grader, men blåsan i munnen gör att han inte vill äta, för då gör det så ont. Stackars liten! Vi har i alla fall spelat Mario och byggt och sorterat lego. Han fick en påse gråa legobitar av mamma igår och av dem byggde han ihop ett jättefint egenkomponerat flygplan. Varenda bit använde han :-D.

Michael kom över på eftermiddagen. Jag gjorde pannkakor till Elliott och faktiskt åt han en hel pannkaka i väldigt små tuggor. Kl 15 satte jag mig vid datorn och jobbade lite. Det blev mest kollektivbokföring idag, för det var styrelsemöte ikväll och jag skulle presentera resultat och föreslå en budget för nästa år. Elliott och Michael var kvar hos mig och spelade wii :-). Tur att vi har det, så Elliott blir lite distraherad från sitt onda. Jag svarade på en massa mail från revisorn och rättade till i bokföringen och hann bli klar innan styrelsemötet.

Elliott och Michael skulle gå över till Michael och jag gick ner till styrelsemötet. På vägen ner så trampade jag fel och ramlade i trappan. Gick och tittade på min kamera istället för på var jag satte fötterna. Jag lyckades hålla undan kameran så den var helt oskadd, trillade på knäna mest och skrapade upp det ena och det gick hål på byxbenet... Kände mig oerhört klantig! Ska from nu se efter var jag sätter fötterna :-D

Styrelsemötet var bra, jag upptog mesta av tiden med ekonomirapporten, hehe. Efteråt gick jag upp till Michael och sa godnatt till Elliott och hämtade Oscar och gick ut en kvällsrunda.
När jag kom hem så satte jag mig med Årsredovisningen för kollektivet och snart, snart ska jag kunna släppa hela föregående års bokföring. Ska bli så himla skönt att få släppa det alltså. Det har varit tidskrävande.

2 kommentarer:

mossfolk sa...

När man bara är bloggläsare är det faktiskt väldigt svårt att förstå varför ni flyttade isär (och det har man förstås inte med att göra heller). Hur som helst är det lite roligt att han fick rycka in klockan fyra på natten för lite feber ;)
Själv kommer jag alldeles garanterat att vara världens nojigaste. Och maken, å andra sidan, världens lugnaste...
Trist att han blev sämre igen, Elliott.

Kattalena sa...

Hehe, ja när jag läser min blogg kan jag förstå att man undrar, vi träffas ju väldigt mycket om man säger så :-D. Men det är skönt att ha sitt eget och vi är väldigt olika som personer. Och lite annat också såklart som ligger bakom separationen. Men det är skönt att ha en så bra relation och så bra stöd av varandra fortfarande :-). Känns som att detta passar oss väldigt bra!
Utom vid sjukdomar då kanske...

Jag har svårt att tro att du kommer att vara nojig! Du känns väldigt cool när man läser din blogg :-). Jag är supernojig jag... Ska bli jättekul att få läsa och följa med i ert nya liv som småbarnsföräldrar.