fredag, februari 01, 2013

Meditation

Jag gick min första vägledda meditationskurs någon gång i början på 90-talet, så jag har hållt på med det ganska länge :-). Har provat massor av olika former och allra bäst gillar jag vägledda meditationer. Det är en avslappningsform med varierande innehåll. Nästan som att drömma fast i medvetet tillstånd. Mycket spännande tycker jag!

Jag och en kompis brukar ofta köra en meditation när vi träffas. Då bestämmer vi innan vilket "tema" den ska ha. Sen sätter vi oss bekvämt, slappnar av i kroppen, samlar ihop våra tankar och går den överenskomna vägen. Vi ställer oftast en klocka också, på mellan 10-30 min. Allt beroende på hur mycket tid vi tycker oss ha till detta just för stunden.

Det finns väldigt många roliga vägar att gå. Man kan tex välja att gå samma väg ett par gånger. Upplevelsen är alltid olika och det är spännande i sig. Här kommer några exempel:

"Huset"
Jag går på en väg och kommer fram till en grind. Öppnar grinden och kommer in i en trädgård. Går runt i trädgården och tittar. I trädgården finns ett hus. Öppnar dörren och går in i huset. Går runt därinne och tittar. Sen går jag upp på husets vind. Där finns en kista. I denna finns tre saker. Tittar på dem, går ut ur huset, ut genom trädgården, ut genom grinden och tillbaka till vägen.

Det man gör är först att man lägger märke till vad det är för väg (grus, sten, stig). Hur ser grinden ut, är den lätt att öppna? Hur ser det ut i trädgården. Finns det blommor, fruktträd osv. Huset, hur ser det ut, hur ser dörren till huset ut. Hur många rum är det? Mörkt, ljust där inne? Möbler? Hur ser trappan upp till vinden ut? Vad ligger i kistan, vilka saker? Vill jag lämna dem där eller ta med dem. Osv. Så att man ser allting framför sig. När man gjort det är man oftast hur avslappnad som helst. Och det roliga är att man inte kan bestämma hur det ska se ut. Jo, till viss del. Men säg att jag tänker att jag kommer till en grind och ska öppna den och så går det inte. Hur jag än försöker så är grinden stängd. Då får man hitta på en annan väg, eller klättra över den osv. Det är faktiskt himla spännande :-D.

En annan meditation som jag lärde mig på en av alla kurser är "berget".
Då kommer jag till en äng, ser sen en hage med staket runt. Går in i hagen. I hagen finns ett träd. Går fram till trädet. Sen ut ur hagen på andra sidan, kommer till en flod (eller å) med en bro som jag går över. Kommer fram till ett berg. Går upp på berget. På toppen tar jag antingen tag i ett par händer som jag flyger iväg med, eller så sätter jag mig/lägger mig i ett moln och vilar. Oftast kommer solen fram och värmer mig. Sen går jag ner för berget, tillbaka över floden/ån, in genom hagen, fram till trädet, ut genom hagen och avslutar på ängen.

Denna meditationen ska representera olika saker. Ängen är bara en startpunkt. Där brukar jag se om det finns några blommor eller annat fint. Sen representerar hagen ens vardag. Hur ser det ut i hagen, välordnat eller kaotiskt, mörkt eller ljust, höga träd, låga buskar, gräs, djur, vatten osv. Detta kan spegla hur vardagen ter sig just för stunden. Staketet runt hagen kan spegla vilka gränser man sätter (lätt ta sig in, svårt, högt staket, lågt, mur runt osv). I hagen hittar man ett träd. Det speglar en själv. Litet, stort, klent, starkt, bär det frukt, är det kalt osv. Sen går man över floden. Den representerar flödet just nu. Hur ser det ut i vattnet. Är det strömt, lugnt, grumligt, genomskinligt, är det liv i vattnet, fiskar, grodor, blommor, forsar det, porlar det osv. Är floden bred, smal, djup, grund. Ja det kan se ut hur som helst.
Berget representerar också en själv. Är det högt och klippigt, runt och mjukt, lätt eller svårt att ta sig upp på? Finns där trappor, stigar, slingrande väg runt?. Uppe på berget handlar det mest om att slappna av och hämta energi. Om man nu inte väljer att flyga iväg med ett par händer. Då kanske de vill visa en någonting speciellt. Ibland kan man flyga över olika länder, se fina utsikter osv. Oftast stannar jag och vilar. Hämtar energi från solljuset tex. När man går ner för berget igen, går man längs en trappa, åker man rutschkana, cyklar ja vad som helst. När man går tillbaka över floden, ser den likadan ut som innan? Har den ändrat sig? Kommer in i hagen, samma sak där. Ser det likadant ut som när man kom in i den innan? Är trädet detsamma? Om inte hur ser det ut nu? Ut på ängen och kolla blommorna. Ser det likadant ut?.

Denna är rolig för det är oftast väldigt olika från gång till gång. Och man har kvar alla bilder man får och kan gå och fundera lite över dem. Är man två som gör meditationen tillsammans så kan man jämföra upplevelser och se om man kan tolka dem till varandra. Ifall det nu är något man känner har betydelse för en eller som man inte förstår. Och när man går sådana här vägar så blir man väldigt avslappnad. Man glömmer allt annat och hamnar någon annanstans. Om man har ställt en klocka och inte hunnit klart innan klockan ringer, då är det som att någon bryskt väcker en :-D. Då märker man verkligen att man varit djupt nere i sin egen lilla värld. Det tar en stund att samla ihop sig och komma tillbaka till verkligheten.

Om man är stressad och har svårt att samla ihop sig och slappna av så har vi några knep. Först sätter man sig bekvämt. Antingen i en stol med fötterna i golvet och handflatorna uppåt i knät eller i en soffa/fåtölj på samma sätt, eller med benen i kors. Sen går man igenom kroppen från fötterna upp till huvudet och känner hur man slappnar av i del efter del. Jag brukar gå rätt snabbt genom kroppen och sen fokusera lite mer på huvudet där jag oftast är minst avslappnad. Då tänker jag att jag slappnar av i hårbottnen, pannan, ögonbrynen, ögonlocken, ögonen, kinderna, tinningarna, näsan, öronen, tungan och hakan. Och så brukar jag känna hur jag samlar ihop mina tankar, som om varje tanke är en ballong. Då släpper jag iväg varje tanke, som en ballong som svävar iväg. Alternativt att jag samlar ihop alla tankar. Som om det är energi som är på väg åt tusen olika håll, varje tanke samlas in och samlas ihop i mitten av mig. Som om jag hade en magnet inne i mig som drog till sig alla mina tankar och energier. Det är väldigt effektivt. Och sen går jag då den väg jag väljer.

Alldeles nyligen fick jag lära mig en ny meditationsväg. Väldigt enkel. Att gå in i sitt hjärta. Hitta en dörr in till sitt hjärta, titta på hur den ser ut, hur handtaget ser ut och så gå in och se hur det ser ut där inne. Sätta sig en stund i ett rum, vila och sen gå ut och stänga dörren om sig. Väldigt snabb och enkel meditation.

Så här var det första gången jag gjorde den:

Mitt hjärta var ganska runt och stort. Det var en dörr på framsidan som var liten och rundad. Såg ut som en dörr till ett smurf-hus. Handtaget var mjukt rundat i metall. Det fanns ett litet månformat fönster på dörren. När jag tittade in så var det mest rött. När jag skulle öppna dörren så kändes det som att om jag öppnade den så skulle det forsa ut blod. Jag öppnade lite på glänt, det rann ut blod i mängder. Jag stängde igen. Undrade hur jag skulle kunna öppna den när det bara kom en massa blod. Bestämde mig för att öppna trots blodet. Det bara vällde ut, men tillslut var det bara en liten ström av blod. Jag gick in. Tog en trasa och torkade rent. Det var ganska mörkt där inne. Men efterhand som jag torkade rent blev det lite ljusare. Jag satte mig på en stol i ett litet rum. Där var en ljusstake bredvid mig med tända ljus. Sen såg jag att det var ett fönster i taket, där strömmade ljus in. Satt där och vilade. Tittade mig omkring och nu var det fönster runt hela rummet. Utanför fönstret var det väldigt grönt och fint, det gick rådjur omkring där ute. Och fåglar. Ett rådjur tittade på mig med stora svarta ögon. Jag gick ut ur rummet och stängde dörren.

Så här var det andra gången jag gjorde den:

Mitt hjärta syntes knappt, det var en hopknycklad liten grej. Svart och skrumpen (tala om skillnad mot gången innan). Jag försökte se om jag kunde ta mig in i den här grejen. Så jag fick försöka knyckla upp det. Blåsa upp det och se till att det blev någonting att komma in i. Till slut var det mer som en stor uppblåst påse. Där var en dörr in, denna gång i trä. Den var väldigt svår och trög att öppna. Det satt levrat blod längs kanterna som höll den fast. Jag drog i dörren och till slut gick den upp. Torkade rent även denna gång, mest runt dörren. Väl inne var det väldigt ljust, massor av fönster. Utanför fönstret var det mest ljus, inte växter eller annat. Jag satte mig i en stol, samma som förra gången. Där var även ljusstaken med tända ljus och hålet i taket. Kände hur jag fick energi av ljuset och det var himla skönt att bara sitta där. Sen gick jag ut igen.

Visst är det coolt? Att man får så olika upplevelse varje gång. Och sen kan man ju tolka det hela om man känner för det. Eller så nöjer man sig med att man fått en intressant upplevelse och bra avslappning.


Är nyfiken på hur det kommer att bli nästa gång jag gör den?


Jag skulle kunna ge hur många exempel som helst på olika meditationsvägar och upplevelser. Det är verkligen något jag rekommenderar alla att prova på :-D.

Man kan ju bestämma sig för att gå en helt annan väg också, in i en skog, sätta sig framför en brasa och vänta på att någon ska komma och möta en. Så kommer denna någon och sätter sig bredvid en. Pratar med en. Berättar saker för en som man behöver veta. Man tackar för informationen och så går personen iväg och man själv går till baka ut genom skogen och "vaknar upp" igen.
Enkel meditation som kan ge precis vad som helst i form av budskap till en själv :-)
Det kanske är ett djur som kommer, eller som följer med en på vägen när man går. Det blir som det blir liksom. Det är det som är så häftigt!

Så jag gör det både för att slappna av och "glömma bort" allt annat och för att få en upplevelse. Jag ser ofta väldigt mycket. Men vissa gånger ser jag absolut ingenting. Det går bra det med. Då bara stannar man i det. Det kanske bara är svart hela tiden, eller så ser man något helt annat. Färger eller känner lukter eller hör ljud. Och då ska man tillåta det istället. Om man vill gå en annan väg där i meditationen så gör man det. Det viktigaste är att ta sig tiden. Att bara vara en stund.

Nu har jag ju gjort det här så många gånger att jag behöver mest bara sätta mig ner, bestämma mig för att gå in i medtiationstillståndet och så är jag där. Så var det inte i början. Det är nog något man tränar upp. Jag har dock ofta svårt att ta mig tiden att göra det själv. Det är mycket lättare tillsammans med någon annan eller i grupp. I grupp är så roligt också för att man ofta får ta del av de andras upplevelser. Alla ser helt olika saker även om man följer samma väg. Mycket spännande. Jag tycker bäst om grupper där man pratar om det man upplevt efteråt. Inte de där man gör sin meditation och sen går hem. Jag gillar diskussionen och tolkningarna efteråt. Att få höra andras vägar och berättelser är himla spännande. För de är ofta totalt olika ens egen.

Tja, det var lite om det! Eller lite och lite, det blev ju hur långt som helst!!!
Och då skulle jag kunnat skriva mycket mycket mer egentligen... :-D

3 kommentarer:

åsa sa...

Men åh, vad jag blev sugen på att meditera när du beskriver det så!!! Speciellt det med hjärtat lät jättespeciellt!

åsa sa...

Nä, förresten! Allt lät jättespeciellt! Ska nog tänka på mitt hjärta nästa gång jag vaknar och inte kan sova!

Kattalena sa...

Hihi, vad kul! Jag kan ge hur många inspirationstips som helst till dig :-D. Det är verkligen fantastiskt roligt och bra! Tyvärr funkar det inte alltid när man inte kan sova... inte för min del i alla fall. Men en timmes meditation ska motsvara typ 4 timmars sömn. Så det är ju bra :-D