måndag, april 18, 2011

Jag säger då det...

Igår vaknade jag och var så tung och slut i kroppen så det var inte sant. Tror aldrig att jag varit med om det förut? Orkade knappt lyfta handen ens... Så det blev inte många knop gjorda. Som tur var var det bestämt sedan innan att Elliott skulle vara hos mina föräldrar denna söndag. Michael skjutsade honom dit vid halv tio tiden.

Framåt eftermiddagen kände jag mig lite bättre och vid femtiden åkte vi hem till mina föräldrar. Där blev vi bjudna på min favoriträtt lammslag! Och till det klyftisar, tzatziki och grekisk sallad. Jättejättegott! Där kunde vi ta det lugnt hela kvällen, vilket var superskönt! Och så bra för Elliott att slippa vara hemma med två sjuka och tråkiga föräldrar...

I natt har jag inte sovit många timmar för jag har bara hostat och hostat. Otäck vinande och pipande hosta. Och Oscar har väckt mig så fort jag somnat till... typ. Nåväl, när jag vaknade kände jag mig inte lika tung i kroppen som igår. Men under eftermidddagen fick jag istället jätteont i magen... som om det inte räcker med förkylningseländet?

Michael har fått sin 3:e pencillinkur då den bakterie han fått var resistent mot de andra två. Jag säger då det... Hoppas verkligen att vi blir friska snart!!!
Idag skulle jag och Åsa egentligen haft lunch med en före detta klasskompis. Det fick vi ju tyvärr ställa in.

Pappa har varit här i eftermiddag, han har ingen bil så han kom på cykel! Han har röjt hela ovanvåningen i uthuset!

Lite av det utrensade!

Det är så himla snällt! Jag vet inte hur vi ska kunna återgälda all hjälp vi får! Ska försöka komma på någonting bra när jag är frisk igen :-). Finaste bästa föräldrarna! Vad skulle vi ha gjort utan dem?

Och nu kom glada och finaste Elliott hem! Han tyckte att vi skulle vara ute på terassen och tog med sig filtar till oss allihop, sötnosen!!!



Ernst hängde med Michael hem från jobbet, han gillade att ligga i solen.


Elliott gillade att det var två hundar hemma :-)

2 kommentarer:

mossfolk sa...

Jag börjar bli bra förtjust i dina föräldrar fast jag inte ens har träffat dem. Världens snällaste!
Fast fy så sjuka ni är hela tiden. Tycker att det borde ha varit nog på eländet för länge sedan. Hoppas att Michaels nya pencillinkur hjälper!

Kattalena sa...

Ja, de är underbara, mina föräldrar!

Och usch ja, nu är vi väldigt trötta på den här evighetsförkylningen, eller förkylningarna. Nu är det verkligen dags att bli bra!
Och jag håller tummarna för att penicillinkuren hjälper! Det ska den minsann göra... :-)